Mössan som blev basker.

Ja det är sant, jag försöker lära mig att virka. Jag virkade en mössa förra vintern som jag blev riktigt nöjd med. Förra året tog jag över ett "projekt" så det var rätt enkelt. Men ni som har använt en mössa vet att dom är runda högst upp, detta hade jag väldigt svårt att få ihop. Att bara sitta och upprepa luftmaskor är inga problem, men att behöva räkna dom och göra vartannan dubbel blev för mycket för min stackars hjärna. Min lugna proffsvirkarfru tyckte att det var mysigt när vi satt tillsammans och tittade på tv samtidigt som vi förberedde oss för vinterns kyla. Jag kan däremot inte för min vildaste fantasi förstå hur man kan titta på tv samtidigt som man virkar, jag måste försöka komma ihåg att andas nångång emellanåt än mindre se på tv.

Men eftersom jag är en omtänksam prick (ur eget perspektiv) så lät jag inte mitt projekt gå till spillo när jag tillslut gav upp.



Med hjäp av en hjälteinsats av min fru, massor av godis och 60 st försök så satt denna bilden. Han har inte riktigt vant sig vid att bära mössa än men det kommer säkert med tiden.

Mr L

Skyltar som ibland säger något, men oftast inte.

ok.. Vi börjar med varför. Varför får man inte uppehålla sig här i onödan, och framförallt vem bestämmer om det är onödigt. När jag själv stod där så tyckte jag inte att det var i onödan. Förutom att jag fick den här bilden och således kan skriva detta högst insiktsfulla inlägg, så vill jag ändå tycka att min närvaro inte är i onödan. Skulle den mot allförmodan vara det så vill jag då veta vem som har rätten att bestämma det.


Den här bilden bär på en rätt så intressant symbolik.
Så här ser jag på symboliken:

Du är ute och dricker Öl
Du bjuder nån på vin
Får ragg på lite "kött"
Detta leder till ett "pålägg"

Den observante ser också att det till höger är en rulltrappa som går neråt.
Vilket bara kan betyda att det sen går utför..

Inget bra ställe för att tända kärlekens eldar med andra ord.

Men det är bara min version av det hela.