Jag tror att min fru har kommit hem.

Känslan kommer av att det är ett hysteriskt surr i hela huset, samt att en av katterna går omkring i kalsonger. Jag har en känsla av att hon kan vara inblandad.

Bon apetit...

Att denna dagen skulle bjuda på något extra var säkert redan då jag såg mina jobb i morse. Överbokad och med riktigt skumma jobb med en spridning från hisingsbacka till Kärna. Som om det inte var illa nog så var min lunch bortprioriterad till förmån av ett tandläkarbesök istället. Detta pga att jag förra veckan opererade bort en visdomstand, nu visade det sig att det hade blivit infekterat och jag fick dras med värkande käke, ont i halsen och feberkänningar idag.

När jag är som mest hungrig så säger en av mina kunder påväg in till köket på knacklig svenska "förlåt mig".

Hon pekar ner i en bytta som stod en meter ifrån där jag skulle jobba, ibyttan låg tre st lammhuvuden. Dom var flådda men tänder och ögon satt kvar. Jag har varit med om att kunder står och stirrar på mig när jag jobbar, men detta tar fan alla pris på pallen..


Denn bilden illustrerar hur jag känner mig efer denna dagen....

Gonatt..

En digital fis.

Min fru sa en rolig sak idag.

jag: Prrrrrt (fis)
Malin: Säg inte att det var en fis!!
Jag: Jo
Malin: Den var ju helt digital.


Så nu kan jag tydligen fisa digitalt, slå det ni...

Sen å andra sidan så vet jag inte hurpass pålitlig hon är.
Jag försökte hitta en bild som bevisade det och jag valde denna.
Jag skulle fota en fiskeby i Indien, när jag tryckte av bilden (kameran på stativ) så blev den såhär..

Reklamera sig själv.

Det skulle vara nått.. funderar på att försöka göra det mot min mor. Det är hon som fött mig och har således ett visst ansvar för mig..

Min visdomstand fick avlägsnas i måndags och det kostade 3000kr. Borde inte det gå på någon garanti? Mamma om du läser detta så hoppas jag att du får en känsla av "skuld" som du alltid får och betalar för den.

För en ypperlig produkt som mig själv måste väl ha mer än 32 års garanti?

Nu var det inte det jag tänkte skriva om, utan mer ge er som läser och tycker om mina bilder en chans att att trycka gilla på min yrkesprofil på Facebook.

Den uppdateras inte så ofta utan mer när jag känner för att lägga upp nya bilder, men det hade varit bra för mig om Gilla listan fylls på lite (egokris).

http://www.facebook.com/pages/Henrik-Land%C3%A9n-Fotograf/225167217533947 är länken.

Sen skulle jag vilja vet vem det är som går in på min blogg lite då och då ifrån Taiwan??!! Välkommen är du men nyfiken blir jag..

Slänger ut lite bilder för dom som vill.

Uppvaknande.

Hej hösten min vän, med kontrastrika höstfärger och blöta skor.
Säg hejdå till sensommaren som aldrig blir så bra som du tror.
Hösten ljuger inte, eller vaggar in dig i drömmar om sol och strand.
Hösten är snarare vacker i sin enkelhet, och med löverk i brand.

Sen skulle det kunna bli några rader till men då kom min fru hem och gjorde mig påmind om att jag lovat att laga mat till henne..

Så jag skall hålla mig kort, deppa inte ner er för att det blir höst.
Gå "all in" med värmljusen och njut av det vackra. Planera och dröm er bort till en varmare verklighet där ölen serveras i skummande sejdlar utan en tanke på att kräva betalning. Där solbrända kroppar ligger packade som grillkorvar (ni vet dom med nermalda slaktrester som man köper på statoil) på stranden.

Dröm, planera och hoppas.
För det blir ändå inte som man tänkt sig när det kommer till kritan.
Men det behöver inte vara dåligt.

Jag räknade härom dan det till att när mitt vardagsrum har gått in i höstmode så är det 23 st öppna ljus..
För nu kommer snart vackra vintern. Säger detta nu för jag kommer troligen gnälla som en nyförlöst bebis när den är här..

När två kära klantar kramas så regnar det katter från himlen.

ok, ge det till mig? Jag fick till rubriken igen...

Kom idag på att jag hade en blogg som behövdes dammas av.
Tänker inte be om ursäkt för att jag inte har skrivit då det hade varit att be om ursäkt för en utebliven fis (bara nått som stinker skit som man missar ändå)

Det kanske är det faktum att jag tillslut segrade över min F-skattanmälan och det förtog det roliga i att skriva. Att kommunicera med en statlig instans (särskilt skatteverket) är så tråkigt att tom Edvard Munchs skriet sänker sina händer ifrån sina öron för att ta ett stryptag på sig själv och avsluta lidandet för gott.

Men det är inte därför jag skriver...

Jag har tidigare nämnt att både jag och min fru är klantar. Häromdan gick det dock till ytterligheter när jag gav henne en kram i soffan. Den blev dock inte varm och god utan slutade med ett par förstörda glasögon och blödande sår på min axel..

Hur i hela helvete lyckas man med detta tänker ni då?.
Jo, om man för in en katt med dåligt balanssinne i ekvationen så blir det möjligt.
Helt plötsligt får vi ett stycke övergödd katt fallande från takhöjd där deras klätterställning är. Katten träffar Malin rätt i ansiktet så att glasögonen ser ut som en galge och något, antingen glasögon eller katt träffar mig i axeln så att jag blödde ordentligt.

Vi satt som tre fån och undrade vad fan som just hände...
Eller kanske framförallt vem som var klanten i dramat.

Borde väl egentligen infoga en bild på en fallande katt men då dessa bilder är restnoterade så får ni istället en bild på hur våran bana såg ut i en bowlinghall, efter att jag hade sagt till min kollega att han aldrig skulle kunna träffa käglorna utan att träffa banan på vägen (en så kallad direct impact)


Det gick inte...

Klantigt.

Vad som händer efter att bilden tagits.

Det är inte ofta som jag hamnar på bild här av naturliga anledningar, ett av dom är att kameran som jag har är aningen för klumpig för att ta egobilder med och den andra är att jag inte gillar att hamna på bild. Men jag tänkte bjuda på en nu.

Flitiga läsare har nog sett att jag gärna tar bilder på djur som kommer rusande mot mig, men det har fram tills nu inte funnits någon bild på vad som brukar hända efter att jag tagit min bild. När jag härom helgen gick på fotoutflykt med min systerdotter Malin så tog hon en klockren bild på mig och hennes hund Vegas.



Här ser ni bilden som jag tog, i bakgrunden skymtas Malin med sin kamera i högsta hugg.



Här är vad som hände sekunden efteråt. Den observanta ser dregeldropparna flyga när Vegas träffar mig. Men vad gör man inte för lite fina bilder?

Lägger upp ett par till från den dagen.







Och så lite helt onödig fakta:

När jag klippte och klistrade in Den låååånga låååånga länkadressen till bilderna så undrade min stavningskontroll om jag försökte stava till currysås!!
Vartfan är världen på väg?

Skulle egentligen...

Jag laddade utav bara helvete hela vägen ifrån dushen i källaren till kontoret på tredje våningen. Släpandes på alla shampoflaskor som min fru har ståendes i dushen.
Jag tänkte verkligen skriva en meningsfullt men ack så bittert inlägg om varför det står allt på en shampooflaska förutom om den innehåller shampoo, balsam, peeling eller nermalda hamstertestiklar. Jag stör mig så till den milda grad på detta så att min rättstavningskontroll (ja jag har en) lyser rödare än en rödvinsspya när jag skriver.

Så jag skiter i det istället och rakar av mig håret,och det är erat fel tjejer.

Bara för att ni inte förstår att en shampooflaska skall vara i en solid färg med en text ifrån basfärgen avvikande kulör. Gärna ett enkelt typsnitt också så att man ser det även med vatten i ögonen.

Någon bild på en shampoflaska är inte aktuellt så det blir en på en ko med en fågel på ryggen. Inte för att det finns ett samband utan bara för att jag längtar tillbaka till Indien.

Ang alla hjärtans dag.

Gav ni era partners presenter igår?

Sen när blev kärlek något som bevisas genom att på rätt kalenderdag köpa choklad och blommor?
Det är inte något som kan liknas med en årlig bilbesiktning hoppas jag.

Malin och jag har aldrig uppvaktat varandra på alla hjärtans dag mer än vad vi gör dagligen, dvs ibland mycket ibland lite mindre.
Men jag föredrar att få min choklad när jag verkligen behöver den istället, likaväl som jag hellre får en kärleksförklaring när jag mår skit istället för en dag då hon "SKALL" lämna den. Jag vill också slippa att känna mig tvungen att just köpa något en speciell dag, för hur skall jag då veta att hon tar det på allvar?

Jag fick höra idag något som jag inte uppmärksammat under min skolgång.
Tydligen kunde man köpa en ros som levererades till personen i klassrummet.
Jag tänker då på hur personen som fick minst rosor känner sig.
Så det är inte dagen då vi skall uppmärksamma dom älskade som jag har kluvna tankar om, utan dagen då dom som inte får något blir uppmärksammade på sin ensamhet.

Givetvis är man älskad även om man inte får någon ros, men jag tror att det sätter saker i fel proportioner. Alla har inte den självkänslan som krävs för att klara av något som blåses upp i sådana jätteproportioner utan att börja tveka.
Men man kan ju inte heller "förbjuda" eller reglera en kärleksgest, Så vad göra?

Jag har ingen aning, men jag tror att man kommer långt med lite ödmjukhet och tänker på personerna runt sig istället för sin partner eller bästa vän. Jag gillar inte det faktum att det har blivit en kommersiell dag av det hela. Det behövs ingen kalenderdag för att visa uppskattning.
Det räcker bra att jag behöver inställa mig på bilprovningen en gång om året per bil för mig.

Missförstå mig inte nu, det är alltid rätt att skämma bort sin älskade men man bör göra det mer än en gång om året.

Så kom vi till det med bilder.
Det visade sig att jag har varit dålig på att fota hjärtan och choklad så håll till godo med en bild på Margareta Öhman från tv-serien Varuhuset 1987 eftersom hon är så långt ifrån kärlek man kan komma..

Bottenlösa bihålor.

För ett tag sen postade jag ett inlägg om klantighet, idag fyller jag på med en sak. Det kanske inte klassas som klantighet men jag har en känsla av att det är typiskt mig det som hände.

Jag har problem med täta bihålor och medicinerar dagligen med kortisonspray, så jag är van vid att alltid ha lite sveda i näsa/bihålor. För en stund sen tog jag en halv tablett som givetvis skall sväljas ner med ett glas vatten.

Eftersom jag tycker att svälja ner tabletter med vatten är för män utan hår på bröstet så undveks detta och den usla tabletten fick åka ner torrt.

Det tog ungefär 10 min innan jag kände att det svider ovanligt mycket i näsan idag.
Så jag beslutade mig för att snyta mig.

Jag föll givetvis ut i skratt när istället för snor hittar den där usla tabletten i pappret.

Om inte det är manligt att ta tabletter på det viset så mottages tips gärna på hur jag skall kunna toppa det.

Nu borde jag posta en bild på en tablett men då polisen beslagtog alla sådana bilder vid sin senaste husrannsakan så får ni en bild på en mumifierad pingvin med tumvantar istället.


För övrigt kan jag berätta att om man har en insomningstablett i näsa i 10min så blir man snurrig....... Gonatt

Fummuluss klantarslus..

Min fru är klantig.
Inte lite klantig utan sådär papphammarklantig, jag skulle vilja gå så långt som att säga att om du sätter henne i en madrasserad cell med en bomullstuss och en kudde så kommer hon ändå skada sig. Jag är dock av den naturen så att jag tycker det är så charmigt att jag när hon ligger i en hög och skriker efter att ha trillat på en toffla att jag inte kan låta bli att skratta. Givetvis efter att jag har försäkrat mig om att hon inte är allvarligt skadad. Utan att överdriva så händer det så ofta att när hon slår sig så brukar hon skrika en kort sekund för att sedan ropa:

-Jag överlevde!

Detta för att jag skall slippa springa upp ur soffan, det är kärlek det.

Men ändå!!

Så kommer hon inte i närheten av mig, inte en chans.
Jag har lyckats med så otroligt klantiga saker så att det finns inte i världshistorien. I min skolgång blev jag mobbad för det på riktigt, men allteftersom jag blev äldre så kom jag till insikt om att eftersom jag ändå inte kan göra nått åt det så får jag väl axla rollen som clown och bjuda på det.

Så jag bjuder på ett axplock här, om du som läser detta känner mig och tycker att jag utlämnat nån smaskig historia så är det ok att skriva det här. Jag är inte uppfostrad för att skämmas ändå.

* Jag har på sista dagen på ett jobb jag hade i när jag var 20 skallat av en planka då jag försökte flyga med en lyfttravers, den bulan var inte på låtsas men det blev en liten flygfärd ändå. När jag tänker tillbaka på det så var det kanske inte så genomtänkt då hur landningen skulle gå till inte var med i beräkningen.

30 min senare så tappade jag ut chefens kakburk på golvet. Då fick jag en världens bästa kommentar av en finsk kille som kunde mycket lite svenska, den löd på knacklig svenska:

-Trillar du ofta i livet?

* Jag har sprängt en hundbajskorv med en nyårssmällare för att upptäcka att stubinen brann av för fort, jag antar att jag inte behöver gå in på detaljer.

* Jag har i lågstadiet fastnat i en gungställning så hårt så att två st pinsamt lite äldre tjejer fick bära upp mig ur den. Ytterst pinsamt.

* Jag har vid ett tillfälle mitt på dagen lyckats cykla på en dam med min cykel. Hon hade dock vänligheten att grensla cykeln så att mitt ansikte mjukt landade mellan hennes bröst, och bröst det hade hon kan jag säga. detta måste ha varit när jag gick i dagis.

* Jag har på samma cykel tävlat med en äldre kille om att cykla ner för en låååång backe utan att bromsa en enda gång med resultat: stukad arm, sprucket käkben och sju stygn på hakan.

* Jag lyckades i förrgår att slå mig själv i huvudet med en gitarr.

* Jag har sågat mig i låret med en motorsåg.

* Jag har borrat ett 5mm borr genom min tumnagel.

* Jag har åkt ner för kurvig backe i en kundvagn, detta avråder jag speciellt för då dom är jättrsvåra om inte omöjliga att styra om man sitter i dom.

* Jag har av misstag krossat fönstret till verkstadsdörren två gånger, detta till skillnad mot min fru som bara lyckats slå sönder vardagsrumsfönstret en gång.

* Jag har kört om en civilpolis på felsida 30km/h för fort på felsida med en avställd bil. Jag har fått mildare utskällningar i livet kan jag säga. Så akta er för Boråspolisen, känsliga rackare de där.

På grund utav risk för att bli tvångomhändertagen så slutar jag här.
Man behöver dock inte släktforska länge för att hitta genen som jag ärvt (hej pappa)

Han har lyckats med att trilla egenom ett ladgårdstak och landa mellan kossorna och trilla ner från taket på en lokvagn.

Så tack för att du har spridit så mycket glädje åt min omgivning och planterat en gen som har gett mig mer ärr än Börje Salming.

Kan avsluta med att förklara varför jag om på att skriva detta inlägget. Idag lyckades jag klämma mustachen i en fjärrkontroll och klämma mig på en medicinburk.

nu ska jag spänna fast mig på en madrass och invänta morgondagen, vem vet vad den bjuder på.

Sagan om den sabeltandade ruggugglan.

En gång för mycket länge sen i en galax långt borta (Kungälv 2 mil norr om Göteborg) så
gjorde husbonden sig redo för att lämna byn för att bege sig in till den stora staden med sin motoriserade droska. Frun i huset valde däremot av irrelevanta skäl att stanna hemma. På sin väg ut ifrån sina domäner kontrollerades i sedvanlig ordning att locket låg på brunnen på ett korrekt sätt. Boskapen räknades in och blev som så många gånger förr 2st katter och 1st huspindel. Då bestyren var avklarade så började resan mot staden Göteborg.

// Jag avbryter här historien ett ögonblick för att berätta att jag hoppar en bit in i historien för att skona min läsare. Eftersom den moderna människan inte kan läsa långa stycken av text utan att kontakta en torr revisor som hjälp så är det nog bäst så.

och så tillbaka till sagan om den sabeltandade ruggugglan......

Husfrun kände sig nog aningen ensam i soffan, katterna var troligtvis i full flärd med att rengöra sina anus och var således inget vidare sällskap för en kärlekskrank husfru. Eftersom aktiviteter som att täta läckande fönsterfoder i huset ansågs vara en syssla för folk lägre ner i samhällsstegen, så hade alla planer om dess utförande förpassats till den nu lifsfarligt höga högen av "sakersombordegöraslappar".

En del påstår att högen nu var så enorm att den hade en egen dragningskraft, rykten går också om att denna tingests dragningskraft var så stark så att den sög i sig planeter och mindre solsystem. Men eftersom detta inte kan bevisas på ett rättvist sätt så kommer den ta en mycket liten plats i resten av sagan.

För att återgå till delen om husfruar, läckande fönsterfoder, dåligt kittade fönster och ruggugglor(tror att jag hamnar högst upp på google om man skriver dessa element i sökrutan) så var huset ovanligt kallt denna dagen, dels för att vinden från söder förde med sig Götaälvs kalla luft på en resa genom oisolerade väggar och dåliga tvåglasfönster.

Eftersom katterna fortfarande utförde nån slags oral rektoskopi till ljudet av den vinande sydvinden fick till slut frun nog. Hon plockade upp sin fjärrpratare (man kallade mobiltelefoner för det förr i tiden)och slog in makens nummer.
Samtalet som utspelades startade en kedjereaktion som började med att frun förklarade att hon kände sig lite rädd och att hon tyckte att hon eventuellt hade hört något konstigt ljud. Om nu husbonden hade varit lite smart och tröstat sin fru med löften om att inte liemannen stod utanför dörren så hade denna saga aldrig skrivits.

Resultatet av en googlesökning på orden husfru , läckande fönsterfoder, dåligt kittade fönster och ruggugglor hade på sin höjd resulterat i träffar på sidor för husrenoveringar och diverse sidor av pornografisk natur. Troligtvis också en länk med "köp din husfru på tradera nu".

Men nu blev det inte så istället för att förklara att ljudet bakom huset var brandstegen som slår mot husväggen (plats 826491 i att göra högen) så fabulerades en historia ihop. Husbonden berättade då att det kunde vara den sabeltandade ugglan som förde detta oväsen, vidare förklarades att denna art häckade så här års och hittades oftast runtomkring älvar. Den sabeltandade ruggugglan var också känd för sin otroligt smidiga kropp som kunde pressas sig själv genom dåligt kittade fönster och trasig fönsterfoder bara med hjälp av sina sylvassa huggtänder.

Var detta så smart då? Svaret på den frågan behöver man ingen magisterexamen i psykolgi för att räkna ut.
Var det kul då? Både jag och nej, husbondens vänner tyckte det var roligt. Synd bara att dom fick glädjas åt det i ensamhet då husbondens droska avgick norrut mot Kungälv direkt när samtalet avslutades.

Jag tror att man kan använda ett talesätt som jag kom på för ett par år sen:

Den som kastar skit på brinnande fågel får brinnande skit tillbaka.

Man kan också använda ett som jag kom på alldeles nu:

Den som binder ris på galen bäver får fälla timmer med löpskor på.

Jag letade febrilt efter en bild på en uggla, då en sådan ej finns att frambringa så hoppas jag att det går bra med en bild på en hund som har stukat båda öronen och är väldigt ledsen över detta.


God natt.

Edit:

Jag testa givetvis att googla orden och gissa vad reultatet var?

Ett rop ifrån botten av graven.

Hej. Kommer ni ihåg mig? Jag är en neurotisk, hypkondrisk och konfliktssökande kille (gubbe) på 32 jordsnurr. Jag gillar att spy upp mina bittra betraktelser av något som inte nödvändigtvis var av bitter karaktär på försvarslösa bloggläsare. Gillar lugna hemmakvällar där jag gärna försöker smitta min fru med min hypokondri. Promenader i skog och mark är också trevligt sålänge jag får någon personlig vinning av det, dvs helst för mig själv.

Låter trevligt va? Nu var det inte riktigt så min profil såg ut på den siten som förde ihop mig och min fru, men om det finns ställen/situationer som bör ljuga i så är det väl ändå:

1: Kontaktsidor på nätet
2: Anställningsintervjuer (hejsan chefen)
3: När det står en ful herre med en pejlingsutrustning utanför din dörr med frågan:
-Har du betalt din tv licens?

Men emellan alla bittra rubriker och sura blogginlägg så är jag glad.
Glöm inte att ni är här av egen fri vilja och om ni inte hade varit beredda på att läsa skiten så skulle ni nog sitta och läsa lögner på Aftonbladet istället.

Så varför börja skriva efter ett sån långt uppehåll?
Har bitterheten blåst bort med det nya året som kom?
Är det ett år med nya möjligheter som folk utan framtidstro brukar säga?.

Nejdå. Jag är lika bitter som vanligt emellan varven, men med skillnaden att jag idag behövde släppa på övertrycksventilen. Det är viktigt att göra det ibland, annars smäller det. Kolla på alla självmordsbombare, troligtvis folk som borde börja blogga istället för att spränga sig själv i luften.

Så likt den isländska vulkanen med ett namn som inte går att stava men låter som en riktigt jobbig sjukdom på ett riktigt jobbigt ställe så får jag nu ett utbrott.
Så min aska täcker nu mina läsare och lämnar dom med dammlunga och en vy över ett kontrastlöst samhälle.

Nu skojade jag iofs bara i ett test om hur långt ni orkade läsa. Jag är inte såååå bitter men jag låter Kissie och blondibella skriva gulliga bloggar medans jag inriktar mig på det onda här i livet. tyvärr så har jag nu troligtvis tappat dom läsare som inte orkade vidare. Då får jag tacka för den här tiden och hoppas att ni hittar till en trevligare blogg. Till er som är kvar (Pappa, Heffler och chefen) så får jag tacka för tålamodet.

På tal om att täcka landskap, så skulle jag vilja fråga om ni har märkt att det som en gång var äcklig snö nu har blivit ännu äckligare is täckt av ett omöjligt äckligare lager av vatten? Men det finns positiva saker med det, som att folk äntligen slutar skriva hur vacker snön är på sina statusrader på Facebook. Men om ni fortfarande tycker att den är vacker så är det bara att ta på våtdräkten och komma hit med länspump och ishacka och insupa det sista den här vintern har att bjuda på.

Men det bästa är att den onda varelse som kör plogbilen utanför mitt hus äntligen kan sluta med det, så ledsen grabben, du lyckades inte i år heller. Du måste helt enkelt lyckas med mer än en 1,5m vall av snö framför min uppfart för att bryta min rygg.

Nu skulle jag egentligen runda av detta inlägget med en bild på snön utanför, men eftersom jag troligtvis skulle ha trillat och skadat mig och kameran på min skridskobana/parkering så postar jag istället en bild på en hund som istället för att fullfölja sin tävling i agility satte sig och klämde ut en kabel av astronomiska dimensioner strax innan målgång. Om det var dåliga tävlingnerver eller om han bara beslutade sig för att skita i det, förtäljer inte historien. Men jag kan lova att det var roligare att se ägaren och publikens reaktion än vad det har varit att läsa detta inlägget.


Bilden är tagen på Svenska mässan idag under en tävling.

Nu skall jag bege mig ner till vardagsrummet och ta mig en whiskey och se om man kan smälta snö med arga blickar.