Vad som händer efter att bilden tagits.

Det är inte ofta som jag hamnar på bild här av naturliga anledningar, ett av dom är att kameran som jag har är aningen för klumpig för att ta egobilder med och den andra är att jag inte gillar att hamna på bild. Men jag tänkte bjuda på en nu.

Flitiga läsare har nog sett att jag gärna tar bilder på djur som kommer rusande mot mig, men det har fram tills nu inte funnits någon bild på vad som brukar hända efter att jag tagit min bild. När jag härom helgen gick på fotoutflykt med min systerdotter Malin så tog hon en klockren bild på mig och hennes hund Vegas.



Här ser ni bilden som jag tog, i bakgrunden skymtas Malin med sin kamera i högsta hugg.



Här är vad som hände sekunden efteråt. Den observanta ser dregeldropparna flyga när Vegas träffar mig. Men vad gör man inte för lite fina bilder?

Lägger upp ett par till från den dagen.







Och så lite helt onödig fakta:

När jag klippte och klistrade in Den låååånga låååånga länkadressen till bilderna så undrade min stavningskontroll om jag försökte stava till currysås!!
Vartfan är världen på väg?

Skulle egentligen...

Jag laddade utav bara helvete hela vägen ifrån dushen i källaren till kontoret på tredje våningen. Släpandes på alla shampoflaskor som min fru har ståendes i dushen.
Jag tänkte verkligen skriva en meningsfullt men ack så bittert inlägg om varför det står allt på en shampooflaska förutom om den innehåller shampoo, balsam, peeling eller nermalda hamstertestiklar. Jag stör mig så till den milda grad på detta så att min rättstavningskontroll (ja jag har en) lyser rödare än en rödvinsspya när jag skriver.

Så jag skiter i det istället och rakar av mig håret,och det är erat fel tjejer.

Bara för att ni inte förstår att en shampooflaska skall vara i en solid färg med en text ifrån basfärgen avvikande kulör. Gärna ett enkelt typsnitt också så att man ser det även med vatten i ögonen.

Någon bild på en shampoflaska är inte aktuellt så det blir en på en ko med en fågel på ryggen. Inte för att det finns ett samband utan bara för att jag längtar tillbaka till Indien.

Ang alla hjärtans dag.

Gav ni era partners presenter igår?

Sen när blev kärlek något som bevisas genom att på rätt kalenderdag köpa choklad och blommor?
Det är inte något som kan liknas med en årlig bilbesiktning hoppas jag.

Malin och jag har aldrig uppvaktat varandra på alla hjärtans dag mer än vad vi gör dagligen, dvs ibland mycket ibland lite mindre.
Men jag föredrar att få min choklad när jag verkligen behöver den istället, likaväl som jag hellre får en kärleksförklaring när jag mår skit istället för en dag då hon "SKALL" lämna den. Jag vill också slippa att känna mig tvungen att just köpa något en speciell dag, för hur skall jag då veta att hon tar det på allvar?

Jag fick höra idag något som jag inte uppmärksammat under min skolgång.
Tydligen kunde man köpa en ros som levererades till personen i klassrummet.
Jag tänker då på hur personen som fick minst rosor känner sig.
Så det är inte dagen då vi skall uppmärksamma dom älskade som jag har kluvna tankar om, utan dagen då dom som inte får något blir uppmärksammade på sin ensamhet.

Givetvis är man älskad även om man inte får någon ros, men jag tror att det sätter saker i fel proportioner. Alla har inte den självkänslan som krävs för att klara av något som blåses upp i sådana jätteproportioner utan att börja tveka.
Men man kan ju inte heller "förbjuda" eller reglera en kärleksgest, Så vad göra?

Jag har ingen aning, men jag tror att man kommer långt med lite ödmjukhet och tänker på personerna runt sig istället för sin partner eller bästa vän. Jag gillar inte det faktum att det har blivit en kommersiell dag av det hela. Det behövs ingen kalenderdag för att visa uppskattning.
Det räcker bra att jag behöver inställa mig på bilprovningen en gång om året per bil för mig.

Missförstå mig inte nu, det är alltid rätt att skämma bort sin älskade men man bör göra det mer än en gång om året.

Så kom vi till det med bilder.
Det visade sig att jag har varit dålig på att fota hjärtan och choklad så håll till godo med en bild på Margareta Öhman från tv-serien Varuhuset 1987 eftersom hon är så långt ifrån kärlek man kan komma..

Bottenlösa bihålor.

För ett tag sen postade jag ett inlägg om klantighet, idag fyller jag på med en sak. Det kanske inte klassas som klantighet men jag har en känsla av att det är typiskt mig det som hände.

Jag har problem med täta bihålor och medicinerar dagligen med kortisonspray, så jag är van vid att alltid ha lite sveda i näsa/bihålor. För en stund sen tog jag en halv tablett som givetvis skall sväljas ner med ett glas vatten.

Eftersom jag tycker att svälja ner tabletter med vatten är för män utan hår på bröstet så undveks detta och den usla tabletten fick åka ner torrt.

Det tog ungefär 10 min innan jag kände att det svider ovanligt mycket i näsan idag.
Så jag beslutade mig för att snyta mig.

Jag föll givetvis ut i skratt när istället för snor hittar den där usla tabletten i pappret.

Om inte det är manligt att ta tabletter på det viset så mottages tips gärna på hur jag skall kunna toppa det.

Nu borde jag posta en bild på en tablett men då polisen beslagtog alla sådana bilder vid sin senaste husrannsakan så får ni en bild på en mumifierad pingvin med tumvantar istället.


För övrigt kan jag berätta att om man har en insomningstablett i näsa i 10min så blir man snurrig....... Gonatt