Kryosömn och dinosauriearmar

Jag måste ha lagt mig i en mycket onaturlig ställning för att inte bli för bekväm i mitt möte med sängen. Detta hjälpte dock föga, John Blund drog fram som en tysk pansaröverste med segervittring. Kryosömnen var ett faktum och jag seglade iväg till drömmarnas land helt ovetande om att jag hade lagt mig på båda armarna. Nu är det så att jag redan har opererat min ena armbåge för nervförträngning, så jag är extra känslig för domningar.

I andra delen av stan gör sig fru L redo för hemgång, kontorslandskapet har under dagen tvingat ner henne på en social nivå som hon normalt inte fungerar på. Hon har gjort något som hon inte är van vid nämligen att uppföra sig som folk ( i positiv mening). Så på vägen hem sprudlar hon över att hon snart är hemma. Kanske tänker hon på om hennes tomater har mognat i växthuset, kanske på en diabolisk plan över att ta över världen för att förvandla det till en odlingslott.

Men troligtvis går tankarna på hur hennes stora entré skall gå till när ytterdörren slits upp på ett gångjärndräpandee sätt.

Ridå upp:

Dörren slits upp och synapserna i Fru L´s hjärna kokar över, härdsmältan är ett faktum. Reaktor 2 I L´s hjärna har slutat fungera, Tjernobyl hade skämts i jämförelse. Det nu enda sättet att komunicera med omvärlden är genom tonala utstötningar i rim i en smärtsamt hög volym.

I en annan del av huset:

Hon tog min drömvärld! Hon frågade inte ens om lov! Ett artigt sätt att göra på hade varit att fråga:
- Skulle jag möjligtvis kunna få smaka på din kryosömn?

Att vakna upp ur en Astral kryosömn tar tyvärr lite tid. Man måste först räkna ut vilken planet man befinner sig på för att sedan gå in på lite mer existentiella frågor, som om man överhuvud taget lever, eller om man verkligen finns. I det stadiet är det två saker som gör mitt uppvaknade till en tuff match:

1. Jag har fått dubbelsidig dinosauriearm. Alltså somnat på båda armarna till den grad att dom inte går att manövrera. tänk er en T-rex med sina stumpar hängade från överkroppen så slipper jag googla fram en bild.

2. Jag har en känsla av att nått inte står rätt till, ungefär som om man skulle vakna av att huset står i lågor. I alla fall av fru L´s vrål att döma.
Detta handlar alltså inte om ett litet höst-vrål ( Ronja Rövardotter ) utan av en lite mer postapocalyptisk natur.

Nu fyra timmar efter känner jag mig hyfsat återställd, dock finns lite av panikångesten kvar, jag har även en känsla av att jag finns.

Men om jag får välja mellan en fru som kommer hem och gör en sådan här enré, mot en som kommer hem och gnäller om strumpor på golvet, eller ännu värre en som man inte märker när hon kommer hem så tar jag min apocalypsfru vilken dag som helst. Trots dinosauriearmar och apocalypsvrål.

Man kan i alla fall skratta åt det efteråt.

Bifogar en bild på galningen nedan.



Tycker också att det är högst relevant i detta inlägg att visa hur det ser ut när ett rådjur klipper en kabel.

Inferiorttrauamtisktsemestersyndrom

Långt ord som krävde att jag tänkte tillbaka på mina latinlektioner i anatomi.
För er som sov på den lektionen så betyder det:

Innansemesterpaniksyndrom.

Inte nån ångest över att semestern snart kommer och går, utan mer fysiskt betonat.
Det är nämligen såhär på mitt jobb, det är inte bara jag som har semester. Alla skall ha semester, fast många har den nu. Detta gör att man inte riktigt kan köra i sitt egna distrikt och byta bort jobb mellan varandra. Jag försökte i morse att byta bort min arbetsdag till fruktskålen i fikarummet. Intresset verkade vara svalt, inte ens om jag lovade att skriva över min skäl till skålen gick affären i lås.

Kaffemaskinen ville jag inte ens fråga då den redan har gett mig magkatarr. Den står där i sin hörna och spottar ur sig sitt svarta gift som en kol-sjuk gruvarbetare från nån baltstat.
Jag försökte även en stund att försvinna, inte ut genom dörren utan mer fysiskt och spirituellt. Men även detta misslyckades fatalt. Nu var arbetsmoralen lika låg som hos Sven Otto Littorin. Jag funderade lite på hans avgång men tyckte den var lite väl dramatisk dessutom har jag aldrig riktigt gillat att bränna broar på det sättet.

Försökte igen försvinna bort in i en annan dimension där det porlar öl i bäckarna och dom vidsträckta gräsmattorna inte ger mig pollenallergi, service ordrarna blåste i vinden som sommarkåta fjärilar, för en stund trodde jag att jag hade lyckats. Men det var bara min beniga röv som hade somnat, när jag långsamt hade börjat glida av stolen. Dreglande vaknade jag till ur kaffecoman och insåg att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Så med liknande steg som en fånge har på väg till elektriska-stolen hasade jag mig ut i bilen.

Ibland tycker jag att det skulle vara skönt att tro på en gud. Förr kallade jag mig soldyrkare, för att solen är min vän och skänker mig värme. Men idag var den obstinate solen lite väl mycket. Senare under dagen fick jag dock !lite" peptalk av kontoret. I deras förvrända ord sas det saker som "vi plockar bort det jobbet på dig"

Men jag som kan läsa mellan raderna vet att dom sa "vi har flyttat tiden för din avrättning till nästa vecka"

Tack sa jag och la på.

Det gör jag nu med, stämplar ut för dagen.
Åter i tjänst tis 07:30 vid övriga frågor ring kundtjänst.



Denna bild symboliserar väggen som hindrar mig från min semester.

Storleken räknas.

Helt tveklöst så är det så. Är det inte små söta hundvalpar så är det supersize som gäller. Helt normal storlek är så fruktansvärt 80-tal. Så när jag hittade extra stora ölburkar i Köpenhamn så var jag tvungen att köpa ett par stycken. Inte nog med att man köper löjligt stora ölburkar, utan man kan för den sakens skull inte med att dricka upp dom för att man tycker dom är så coola. Detta för med sig ett rent logistiskt problem, dom tar sån fruktansvärd plats i kylen.

Så inte nog med att min strävan att vara lite flashig inför kompisarna resulterade i att konka runt löjligt stora ölburkar på semestern, jag har också förlorat nödvändig plats i kylskåpet.



Nu får jag erkänna att jag använde mig av ett par mäklarknep för att få se objektet att se större ut, men faktum är att rackaren är på 1 liter. Jag menar, hur mycket bryr man sig om att ölen smakar Ukrainskt kärnavfall av den löööjligt stora burken när den är på 1 Liter?

Gräset är grönare på andra sidan av elstängslet.

Gräset är alltid grönare på andra sidan är väl ett av dom mest klyschiga talesätt som finns, men man kan ju aldrig komma ifrån att människa som djur visar prov på att tro just detta.
Jag har svårt att tro att talesättet kom till när en konstnär försökte hitta färgbalansen i en tavla över en äng. Faktumet är att vi ständigt söker det andra har även om grästuvorna är meterhöga och grönare än en sjöjungfrus ögon hos oss.

Folk sitter och spyr galla över sina chefer och tror att konkurrenterna har bättre löner och snällare chefer, det kan ju vara för att man har lättare att påverkas av negativa intryck än om man får en klapp på axeln. För varje motgång så är det som en käpp i det mentala hamsterhjulet, när man sedan har fått hamterdjäveln att börja springa igen så accelererar han långsammare än han blir stoppad. Då föds detta tänkande enligt mig. Man kan applicera detta talesätt på många plan, men strävan och framförallt längtan efter nått bättre gräver sig djupare i medvetandet för varje gång hjulet stannar.

Nu låter jag kanske som en deprimerad filosof som suttit och druckit dålig sprit med Karin Bojje och Nils Ferlin i en svartvit lägenhet. Men så är icke fallet, jag har bara fått tillbaka min skrivlust igen och man kan ju inte bara posta veckans bild utan lite text till. Jag är faktiskt gladare än en kalv på sommarens första grönbete.

Men när jag och min fru matade några hästar med ett par nävar gräs så diskuterade vi varför dom inte bara vänder sig om. För bakom dom var det ännu finare gräs, likförbannat så följer dom efter oss på våran väg längs ängen. Varje gång dom går emot staketet så får dom en stöt men dom vill fotfarande ha en näve till.

Om det nu är så att dom gör det av lathet, alltså att dom tycker att det är bekvämare att slippa böja sig så är det ok.

Om dom gör det för att det förväntas av dom, dvs för att upprätthålla idyllen om hästar som visar sin tillgivelse genom att äta ur handen på förbipasserande.Så är det helt ok, då gör dom dessutom ett bra jobb. Gällande elstängslet så kan jag inte klaga på det, då jag vid flertal tillfällen gått in i automatiska dörrar för att dom inte har öppnat sig för mig. Det är tom mer idiotiskt.

Men om dom gör det för att dom tror att gräset är grönare på andra sidan så är dom faktiskt riktigt dumma.

Det var nog tillräckligt med text för att presentera veckans bild. Eller bilder, eftersom jag inte kunde välja en av dom så blev det ett gäng bilder.







Fridens liljor mr L