Att jaga en dimma.

Det låter lite skumt kanske, man brukar ju inte jaga en dimma. Snarare bli fångad i en. Om man inte är någon av figurerna i tv-serien Lost såklart. Men ibland när jag åker till jobbet så är det så vacker dimma runt angeredsbron, Om det är för att Göta älvs varma vatten möter den kalla morgonluften eller om Angeredsfolket har tänt en fredspipa av rang låter jag vara osagt.

Men dom dagarna som det har varit vackrast, så har halva bron försvunnit i dimman och man ser bilarna komma ut från dimman på en bro som verkar gå ifrån molnen till Hisingen. Så klockan ställdes igår kväll en plågsam timme tidigare, just för att jag på väg till jobbet skulle fotografera dimman.

Tro ni att det var dimma i morse?



Nepp. Men en ganska fin bild ändå. Blev inte riktigt nöjd i editeringen av den, vet inte varför egentligen. Min fru godkände den och kallade mig bara anal när jag inte var nöjd (eller rövisk som hon kallar det).

När man ändå hade kameran med sig så kunde man likaväl trakassera sina morgontrötta kollegor genom att leka paparazzi. Man kan ju räkna ut med arlset och en krita hur bra dom bilderna blev.

Men en hamnade inte i papperskorgen.



Så imorgon försöker jag mig på dimman igen.

Mr L