Mössan som blev basker.

Ja det är sant, jag försöker lära mig att virka. Jag virkade en mössa förra vintern som jag blev riktigt nöjd med. Förra året tog jag över ett "projekt" så det var rätt enkelt. Men ni som har använt en mössa vet att dom är runda högst upp, detta hade jag väldigt svårt att få ihop. Att bara sitta och upprepa luftmaskor är inga problem, men att behöva räkna dom och göra vartannan dubbel blev för mycket för min stackars hjärna. Min lugna proffsvirkarfru tyckte att det var mysigt när vi satt tillsammans och tittade på tv samtidigt som vi förberedde oss för vinterns kyla. Jag kan däremot inte för min vildaste fantasi förstå hur man kan titta på tv samtidigt som man virkar, jag måste försöka komma ihåg att andas nångång emellanåt än mindre se på tv.

Men eftersom jag är en omtänksam prick (ur eget perspektiv) så lät jag inte mitt projekt gå till spillo när jag tillslut gav upp.



Med hjäp av en hjälteinsats av min fru, massor av godis och 60 st försök så satt denna bilden. Han har inte riktigt vant sig vid att bära mössa än men det kommer säkert med tiden.

Mr L

Skyltar som ibland säger något, men oftast inte.

ok.. Vi börjar med varför. Varför får man inte uppehålla sig här i onödan, och framförallt vem bestämmer om det är onödigt. När jag själv stod där så tyckte jag inte att det var i onödan. Förutom att jag fick den här bilden och således kan skriva detta högst insiktsfulla inlägg, så vill jag ändå tycka att min närvaro inte är i onödan. Skulle den mot allförmodan vara det så vill jag då veta vem som har rätten att bestämma det.


Den här bilden bär på en rätt så intressant symbolik.
Så här ser jag på symboliken:

Du är ute och dricker Öl
Du bjuder nån på vin
Får ragg på lite "kött"
Detta leder till ett "pålägg"

Den observante ser också att det till höger är en rulltrappa som går neråt.
Vilket bara kan betyda att det sen går utför..

Inget bra ställe för att tända kärlekens eldar med andra ord.

Men det är bara min version av det hela.

Läs aldrig bipacksedlar.

Vissa saker mår man bäst av att inte veta, Innehållet i bipackssedlar är ett av dom.
Rent logiskt så vet man att man inte får alla biverkningar, men när tom dom vanliga (fler än 1 av 10) kan driva en till vansinne så är det inte så kul.

Jag skall nu börja att medicinera bort vintern. Då bilköp och extravagant lyxliv grusade alla chanser till solsemester i vinter så ser det mörkt ut i seroteninlagret. Valet föll på en gammal trotjänare vid namn Efexor. Riktigt potent mot panikångest och depressioner.

Det är bara att när man börjar äta dom så blir man tokdålig innan dom börjar fungera.
Sist så kändes det som att jag satt fast i ett elstaket i en vecka.
Så jag satte mig och läste bipacksedeln och frös till is när jag läste en del av biverkningarna. Förutom dom som man inte kan relatera till så fanns det ett par intressanta. Vi börjar med dom som man kan räkna med att få vid insättningen av medicinen:

* Huvudvärk,
* Kraftlöshet,
* aptitlöshet,
* viktpåverkan (viktminskning eller ökning),
* buksmärtor,
* svettning,
* yrsel,
* sömnstörningar,
* mardrömmar,
* slöhet,
* darrningar,
* förvirring,
* myrkrypningar,
* stelhet i kroppen,
* ångest,
* nervositet,
* halsbränna,
* illamående,
* kräkningar,
* förstoppning,
* muntorrhet,
* hudutslag,
* blåmärken,
* gäspningar,
* ökad kolesterolhalt i blodet,
* minskad sexlust eller andra sexuella funktionsstörningar,
* svårigheter att kissa,
* förhöjt blodtryck,
* blodtrycksfall när man reser sig hastigt,
* snabb hjärtrytm,
* blodvallningar,
* svårighet att läsa finstilt text,
* förstorade pupiller,
* synstörningar.

Ni förstår säkert direkt hur medicinen fungerar nu, får man hälften av dessa så glömmer man snabbt att man har ångest.
Det stör mig rätt så mycket att jag ser ett hemskt mönster. Om man läser biverkningarna så ser det ut som om man kommer bli en genomsnitts-Svensson.

En kroggäst på stan:

En ångestfylld, illamående, nervös, och kraftlös man som har svårt att kissa när andra tittar på.

Kan nästa man vara en politiker?

Muntorr, slö, synstörningar och svårigheter att läsa finstilt

Denna kombinationen känner jag igen.

En yrslig man med sömnstörningar och kroniska gäspningar, mardrömmar och kraftig förstoppning. dessa har jag varje måndagmorgon, så bring it on!

Eller vad tro ni om denna man?

En förvirrad man med stel kropp och halsbränna, tydliga spår av hudutslag och blåmärken. Lägg till blodsvallningar, dålig humör och svårigheter att läsa finstilt, så har ni en 20-årig kille på suparresa till kanarieöarna.

Och en majoritet avslutar vi med:

En man med ökad kolesterolhalt i blodet, minskad sexlust eller andra sexuella funktionsstörningar, blodtrycksfall när man reser sig hastigt och får darrningar och myrkrypningar när han hör en moped åka förbi på gatan utanför.

Borde vi inte dela ut denna mediciner till invandrare för att minska på segregationen, så kan vi all vara likadana.

Alternativ två är att något politiskt parti ligger bakom denna medicin för att få mer röster i nästa val. För om man läser hela bipacksedeln så är det en förklaring av en politiker man ser, troligtvis en moderat.

Då tar jag hellre dom ovanliga så man får lite spänning i vardagen:

* Förlängd blödningstid
* Snabba eller oregelbundna hjärtslag
* Hjärtrytmstörningar
* Plötsliga onormala ofrivilliga rörelser
* Lunginflamation
* Nedbrytning av muskelfibrer i skelettmuskulatur (vart ställer man sig i kö för att få den här biverkningen?)

Det är i alla fall en person som kan locka fram ett skratt.

Nu skall jag gå och fastna i ett elstängsel i en vecka, hörs när jag lossnar.

Fridens Lijor Landén

Håll i hatten nu..

Tänkte bara släppa en världsnyhet. Denna världshemlighet avslöjades på Universeum, detta tillhåll för människor som inte har någon övre gräns för sitt vetande..



På plats fanns också en trött orm.



Samt en pigg orm med rolig näsa.



Även en groda.



och en manet..



Om någon vill att jag skall skriva ett insiktsfullt reportage om eran verksamhet så får ni inte tveka att höra av er...

God natt.

Att jaga en dimma.

Det låter lite skumt kanske, man brukar ju inte jaga en dimma. Snarare bli fångad i en. Om man inte är någon av figurerna i tv-serien Lost såklart. Men ibland när jag åker till jobbet så är det så vacker dimma runt angeredsbron, Om det är för att Göta älvs varma vatten möter den kalla morgonluften eller om Angeredsfolket har tänt en fredspipa av rang låter jag vara osagt.

Men dom dagarna som det har varit vackrast, så har halva bron försvunnit i dimman och man ser bilarna komma ut från dimman på en bro som verkar gå ifrån molnen till Hisingen. Så klockan ställdes igår kväll en plågsam timme tidigare, just för att jag på väg till jobbet skulle fotografera dimman.

Tro ni att det var dimma i morse?



Nepp. Men en ganska fin bild ändå. Blev inte riktigt nöjd i editeringen av den, vet inte varför egentligen. Min fru godkände den och kallade mig bara anal när jag inte var nöjd (eller rövisk som hon kallar det).

När man ändå hade kameran med sig så kunde man likaväl trakassera sina morgontrötta kollegor genom att leka paparazzi. Man kan ju räkna ut med arlset och en krita hur bra dom bilderna blev.

Men en hamnade inte i papperskorgen.



Så imorgon försöker jag mig på dimman igen.

Mr L

Gula löv ljuger inte.

Det går inte längre att förneka eller smita ifrån, det är höst. Inte lite, kanske eller nästan, Inte heller en försmak, en känsla eller att det påminner om höst.
Det är totalhöst och om det nu är någon färgblind stackare som har missat det så kan man istället läsa av det på folks humör. Serotoninnivån börjar sjunka allvarligt hos folk nu, arbetsplatser runt om i landet verkar ha vaggats in i en kollektiv ägglossning till den grad att man inte längre vågar ringa en kundsupport utan ringbrynja, vigvatten och hörselkåpor..

Så varför är folk så fruktansvärt bittra? De kan inte bara vara bittra på bristen på soljus, tänk på dom 33 gruvarbetarna som räddas ikväll efter en lååååång tid utan sol dom lär vara glada. Kan det vara en lösning? Stänga in oss i mörkret för att sedan släppas ut och vara glada som kalvar på grönbete. Jag personligen tycker att det är exakt vad vi redan gör, hela djävla hösten, vintern och våren sitter Klety och Plety och smider planer för vad dom skall göra på sina fyra semesterveckor, för att sen när semestern väl kommer se den rinna bort i regnflod ner i närmsta dagbrunn och gå in i en höstdepression igen.

Nu är det inte så att jag är helt oberörd av den mörka delen på året utan har i många år ätit lyckopiller över dom perioderna. Nu dom senaste åren har det varit vartannat år. Jag väljer dock att kalla dom "få arlset ur vagnen piller".
Men även utan dom så gillar jag hösten, inte bara för att den är så fruktansvärt vacker att fotografera utan för att den innebär början på min kreativa årstid. Alla vilda projekt som smidits under sommaren börjar ta form och flitens lampa tänds åter i verkstaden.

Jag menar inte att man bara skall leva för kommande årstid utan att man får se något gott i den som kommer och den man befinner sig i. Man kan inte leva 52 veckor för att ta vara på 4 av dom.
Lever man för dom fyra veckorna så får man så mycket förväntningar om just sommaren så när den väl kommer så är det som om portarna slår upp på Ullared med superrea, när sedan hösten knackar på är det som när brevbäraren släpper ner deklarationen med århundradets restskatt i din brevlåda. Man får portionera ut lyckan lite grann, människan är helt enkelt inte gjord för att hantera stora portioner lycka för då skall man ha mer.

I all stress glöms dom härliga stunderna bort och minnena som man tänker tillbaka på blir diffusa och skeva, om man varit på för många uteserveringar så kan dom även bli mörka (påminner om att fotografera med linskyddet på).

Varför inte tacka av sommaren för att den i alla fall försökte, lite som man säger till den anställde på sitt företag som just fick sparken att det finns säkert något annat bra jobb till dig. Jag brukar i slutet av sommaren när folk i regel brukar hålla andan och undra om det här var den sista fina dagen på sommaren vara vaksam för den här speciella dagen och se den som ett värdigt avslut. I år var det när jag fotade en spelning uppe på ett tak på avenyn i Göteborg. Det var en VIP inbjudan för en tidning, det var gratis öl och tilltugg. Bandet som spelade gav allt och när jag fotade dom så var bakgrunden en vacker solnedgång över Göteborg. Då kände jag att det var en värdig avslutning på sommaren och jag gick in i "höstmode".

Detta inlägget börjar nu tappa all kontext, så jag beger mig ner i köket och lagar iordning en sjuhelvetes viltpanna med ALLA återstående kantareller så att min höstsjuka fru får vara med och fira av sommaren.
Så av med skyglapparna och välkomna hösten för oavsett hur lite eller mycket du gillar den så är den här för att stanna.

Det är i alla fall min version av det hela.



en Bild ifrån spelningen som avslutade sommaren.



Bandet Up North som bjöd på en härlig spelning.









Och några ifrån sent på sommaren..

Fridens Liljor L

Konsten att jobba snabbt.

Med näsan i årets sista hög med kantareller rensandes som en idiot kom min fru ut med en kopp rykande te. Jag klarar inte av att dricka kaffe eller te om det är för varmt så den fick vackert stå och ryka medans jag svingade renskniven som ett ninja svärd mot dom stackars svamparna.

Utanför vårat hus så har vi utsikt över både avfart och påfarten till motorvägen (e6)
där åkte nu tre brandbilar med blåljus på avfarten, några sekunder senare kom dom tillbaka och körde på motorvägen igen. Det var då inte svårt att räkna ut att det var en olycka på motorvägen i närheten.

Jag tänkte inte så mycket mer efter det, utan jag slet med mig kameran och sprang ut till bilen. På vägen ut ropade jag på min fru att hon skulle titta på Wighsnewws (riktigt snabba nyheter) och säga vart jag skulle åka.

Väl ute i bilen så gjorde jag en chansning och körde lokalbanan bredvid motorvägen vilket visade sig vara ett klokt beslut. Efter ca 2km så lystes motorvägen upp av blåljus och jag ställde bilen vid vägkanten. På väg ut på åkern som låg emellan lokalbanan och motorvägen så stod redan två fotografer men jag tänkte inte vända om för det.

Olyckan såg inte så rolig ut men jag försökte att inte tänka på det utan att få till en bra bild. Att fota en olycka är lite speciellt, för att bilden skall kunna användas i nyheterna så får inga regplåtar synas och man bör inte fota ansikten på offren. Det blir inte så lyckat om det blir ett dödsfall.

Jag knäppte några snabba kort och sprang tillbaka till bilen. Eter 5 min så var jag hemma bakom datorn och tankade över bilder i bildredigeringprogrammet samtidigt som aftonbladet ringdes upp och adressen till GP letades upp. Män kan alltså göra flera saker samtidigt det gäller bara att det finns någon vinning i det.

Efter en snabb editering så var bilderna mailade och jag funderade på vad som skulle hända nu, aftonbladet sa att dom eventuellt skulle använda bilden i tidningen medans GP inte svarade alls. Så jag väntade 10 min och gick sedan in på GP:s hemsida för att försöka hitta info om hur man säljer bilder. Detta fick jag se på första sidan på GP. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.455421-koer-efter-olycka-pa-e6 Jag hade alltså sålt min första nyhetsbild!

Efter ett kortare samtal med GP så förklarade dom att dom gillade bilden och skulle betala för den. Lite smått lyrisk över att ha sålt min första nyhetsbild satte jag mig och drack upp teet, och vet ni vad? Det var faktiskt fortfarande varmt..



Bifogar en bild på olyckan. Jag hoppas att det gick bra för alla inblandade.
Jag kände mig lite vemodig när jag fotade händelsen, men fick intala mig att det faktiskt bara är nyheter och inget privat nöje i att fota det.