Stapplande steg.

Håll med om att det kan verka konstigt att man startar en blogg om man är så "skrivtrött" Så att man knappt orkar skriva i sin deklaration. Sen är iofs deklarationer ångestframkallande på sitt eget speciella sätt.
Men det vore synd att förstöra sitt första inlägg med att prata deklarationer.
Sånt har man revisorer till, och alla vet hur roliga dom är.

Varför starta blogg då?
Det finns personer som säger att jag tänker för mycket.
En del av dessa personer får dessutom en ordentlig lön för att göra den analysen, så dom har säkert rätt. Resten gör den analysen gratis när man glatt förmedlar sina tankar till omvärlden.
Hursomhelst, Tankarna måste ju komma ut. Annars mognar dom inte, det blir lite som att dricka en 15-årig whiskey 15 år för tidigt.
Så alternativen till bloggande (vilket jag har haft en del förutfattade meningar om)
är att skriva låtar om mina tankar. Det skulle bli många låtar, så det överlåter jag till Ulf Lundell och ni vet hur rolig han är.

Den riktigt stora sparken i röven som fick mig att komma igång var när en av mina chefer idag ringde mig för att förklara att han gillade mitt sätt att formulera mig på Facebook.

Tack sa jag och startade genast denna bloggen. Så tack Stefan för sparken och tack på förhand ni som läser.

Edit.
Då vissa kompisar läser mellan raderna och oroar sig för min hälsa så känner jag att jag måste förtydliga mig.
Stefan sparkade mig varken fysiskt eller anställningsvis.