En vän av oordning

En enkel filosofi som jag lever för är att om man har oordning hemma så gör man ett studiebesök på ett ställe som är värre för att ta död på samvetet. Dagens studiebesök var ett kolonilottsområde vid Hjällbo. Min fru undrade nämligen om vi inte skulle åka iväg och fotografera runt det stället som vi hade åkt förbi så många gånger. Anledningen till det plötsliga intresset var nog att vi hade kommit överens om att dammsuga hemma idag. Jag kan inte påstå att jag var sen med att plocka ihop kameran och låta dammsugaren bli ett med dammet.

Ljussättningen var väldigt fin och det låg en mysig dimma över hela området.
När vi parkerade bilen i lergropen bredvid en stulen Saab,utanför området så slogs jag över att jag hade räknat med att det skulle vara gamla tanter som heter Rut grävandes i trädgårdslandet med en rykande kopp kaffe bredvid. Men det jag såg var att där satt ett bra gäng med gubbar som såg ut att komma från mellanöstern nånstans. Rut gick inte att finna, inte heller kaffet.



I mellanöstern lever väldigt många på jordbruk och om man för en stund sätter sig in i deras sits så börjar jag fundera igen. Att komma som flykting till det här landet som är en orgie i sociala instanser, försäkringskassor och arbetsförmedlingar som alla har en sak gemensamt. Inget av det bygger på sociala kontakter utan bara ett irrvarv av byråkrati. Du kommer ingen vart på arbetsförmedlingen med en ogräshacka. Då känns nog en förfallen kolonilott mer som hemma. Jag fick genast samma känsla som jag hade i slummen i Mumbai. Där är man nöjd över det man har, man värderar sina vänner och familj över allt annat. Jag kan vara stolt över mitt hus och bil, dom är stolta över att grödorna växer i trädgårdslandet.
När jag orienterade mig runt i området så kändes inte dammtussarna hemma så jobbiga längre.





Stanken från gödslet stack lite i näsan men ett lugn infann sig.
Vart man än vände sig så såg man tecken att här har folk gjort väldigt mycket av väldigt lite. Kontrasterna var enorma, en uppsnurrad gunga på en ställning i förgrunden, en elstolpe med skylten "livsfarlig spänning" i bakgrunden. Ett gäng ungar spelar badminton i trädgården bredvid.




Återigen kände man sig lite som i Indien, Där filosofin är lite enklare.
Ett tak av pressening är också ett tak, Ett snett staket är fortfarande ett staket.
Vill man ha det på ett speciellt sätt så har man det så, man är också förbannat stolt över det. Man låter inte någon annan sätta sin standard.






Särskilt städat är det inte. Men i trädgårdslandet är det fint. Återigen
så väger det tyngst, Jag kan inte påstå att jag är en vän av nedskräpning men jag kan förstå det ändå. Jag flydde ju just från städningen själv så jag är inte rätt man till att döma någon.



Med ett leende så begav jag mig till bilen igen. Glad över det jag har men samtidigt med en önskan att man skulle värdera dom enkla sakerna i livet, Det är ändå dom som är viktigast men tyvärr också dom sakerna man tar för givet. Jag tror att jag skulle klara mig utan våra fem bilar. Men utan personerna runt mig så är jag inte lika säker på att jag skulle klara mig.

Så ta och gå ut och krama dina grönsaker, Har du inga så går dina vänner lika bra.