När två kära klantar kramas så regnar det katter från himlen.

ok, ge det till mig? Jag fick till rubriken igen...

Kom idag på att jag hade en blogg som behövdes dammas av.
Tänker inte be om ursäkt för att jag inte har skrivit då det hade varit att be om ursäkt för en utebliven fis (bara nått som stinker skit som man missar ändå)

Det kanske är det faktum att jag tillslut segrade över min F-skattanmälan och det förtog det roliga i att skriva. Att kommunicera med en statlig instans (särskilt skatteverket) är så tråkigt att tom Edvard Munchs skriet sänker sina händer ifrån sina öron för att ta ett stryptag på sig själv och avsluta lidandet för gott.

Men det är inte därför jag skriver...

Jag har tidigare nämnt att både jag och min fru är klantar. Häromdan gick det dock till ytterligheter när jag gav henne en kram i soffan. Den blev dock inte varm och god utan slutade med ett par förstörda glasögon och blödande sår på min axel..

Hur i hela helvete lyckas man med detta tänker ni då?.
Jo, om man för in en katt med dåligt balanssinne i ekvationen så blir det möjligt.
Helt plötsligt får vi ett stycke övergödd katt fallande från takhöjd där deras klätterställning är. Katten träffar Malin rätt i ansiktet så att glasögonen ser ut som en galge och något, antingen glasögon eller katt träffar mig i axeln så att jag blödde ordentligt.

Vi satt som tre fån och undrade vad fan som just hände...
Eller kanske framförallt vem som var klanten i dramat.

Borde väl egentligen infoga en bild på en fallande katt men då dessa bilder är restnoterade så får ni istället en bild på hur våran bana såg ut i en bowlinghall, efter att jag hade sagt till min kollega att han aldrig skulle kunna träffa käglorna utan att träffa banan på vägen (en så kallad direct impact)


Det gick inte...

Klantigt.