Konsten att jobba snabbt.

Med näsan i årets sista hög med kantareller rensandes som en idiot kom min fru ut med en kopp rykande te. Jag klarar inte av att dricka kaffe eller te om det är för varmt så den fick vackert stå och ryka medans jag svingade renskniven som ett ninja svärd mot dom stackars svamparna.

Utanför vårat hus så har vi utsikt över både avfart och påfarten till motorvägen (e6)
där åkte nu tre brandbilar med blåljus på avfarten, några sekunder senare kom dom tillbaka och körde på motorvägen igen. Det var då inte svårt att räkna ut att det var en olycka på motorvägen i närheten.

Jag tänkte inte så mycket mer efter det, utan jag slet med mig kameran och sprang ut till bilen. På vägen ut ropade jag på min fru att hon skulle titta på Wighsnewws (riktigt snabba nyheter) och säga vart jag skulle åka.

Väl ute i bilen så gjorde jag en chansning och körde lokalbanan bredvid motorvägen vilket visade sig vara ett klokt beslut. Efter ca 2km så lystes motorvägen upp av blåljus och jag ställde bilen vid vägkanten. På väg ut på åkern som låg emellan lokalbanan och motorvägen så stod redan två fotografer men jag tänkte inte vända om för det.

Olyckan såg inte så rolig ut men jag försökte att inte tänka på det utan att få till en bra bild. Att fota en olycka är lite speciellt, för att bilden skall kunna användas i nyheterna så får inga regplåtar synas och man bör inte fota ansikten på offren. Det blir inte så lyckat om det blir ett dödsfall.

Jag knäppte några snabba kort och sprang tillbaka till bilen. Eter 5 min så var jag hemma bakom datorn och tankade över bilder i bildredigeringprogrammet samtidigt som aftonbladet ringdes upp och adressen till GP letades upp. Män kan alltså göra flera saker samtidigt det gäller bara att det finns någon vinning i det.

Efter en snabb editering så var bilderna mailade och jag funderade på vad som skulle hända nu, aftonbladet sa att dom eventuellt skulle använda bilden i tidningen medans GP inte svarade alls. Så jag väntade 10 min och gick sedan in på GP:s hemsida för att försöka hitta info om hur man säljer bilder. Detta fick jag se på första sidan på GP. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.455421-koer-efter-olycka-pa-e6 Jag hade alltså sålt min första nyhetsbild!

Efter ett kortare samtal med GP så förklarade dom att dom gillade bilden och skulle betala för den. Lite smått lyrisk över att ha sålt min första nyhetsbild satte jag mig och drack upp teet, och vet ni vad? Det var faktiskt fortfarande varmt..



Bifogar en bild på olyckan. Jag hoppas att det gick bra för alla inblandade.
Jag kände mig lite vemodig när jag fotade händelsen, men fick intala mig att det faktiskt bara är nyheter och inget privat nöje i att fota det.

Komunal avrättning.

Erkänn att jag ibland lyckas med mina rubriker? Så vad skall jag gnälla om nu?

Jo, spetsa öronen nu så skall jag berätta om vad våra snillen till komunalpolitiker har lyckats med. På min gata som sträcker sig ifrån Hisings kärra till Kungälv så har nått djävla snille tyckt att den vägen är en utmärkt cykelled. Inte bara så utmärkt så att man nämner det för sina vänner eller skryter om den på krogen utan så fruktansvärt sevärd att den förtjänar små söta skyltar i fluorescerande blått.



Jag vet inte om dessa skyltars tilltänkta syfte är att locka dit tyska turister på älgsafari eller dra ner populationen i kommunen en aning. Om man frågar mig så skulle jag påstå det senare.

Missförstå mig inte, den hade varit trevlig att cykla om det inte hade varit för en sak. Bilar, Och inte vilka bilar som helst utan bilar med människor i. Bara det är en livsfarlig kombination. Är det något att grina över då?

Ja..... för...


Nånstans på något kommunalkontor så har någon just bevisat att Charles Darwin inte var ute och cyklade (Charles Darwin forskade i evolutionens lära och det naturliga urvalet bland arterna kan jag inflika för er som som tycker att Google är läskigt).
Denna lägre stående varelse har dessutom utformat farthinder på ett väldigt sucidalt sätt.





Så tänk er när ni kommer cyklande här och möter en stressad säljare på väg hem en fredag. Som jag ser det så har du tre val:

1. Kör rakt fram och hoppas på att du har en försäkring som täcker utslagna tänder och sårad självkänsla.

2. Kör höger och hoppas att du har en vän/sambo/fru/man/husdjur som tycker att det är kul att plocka ut rosentaggar ur din kropp. Det kan vara en fördel om dom också har cykelservice som hobby, för du lär inte renovera cyklar på ett tag.

3. Sväng vänster och möt din skapare.Hoppas också på att du har levt ett syndfritt liv om du tror på någon gud. Eller att den vätskan som du kommer få matad upp genom en sond i näsan smakar hallon på sjukhuset.

Innan denna gigantiska missen trodde vi att i samband med detta bygge så skulle dom bygga ut nån form av väggren, men där hade vi fel. dom tvingar istället ut cyklisterna på denna underbara "cykelled" mitt ut i vägen. Mot mötande trafik.

Jösses!!

Jag vet att man använde denna teknik på minfält för att slippa lägga ut så stora fält med minor förr i tiden.
Även vid jakt med fällor så används denna teknik fortfarande.
Tur att skaparen till detta inte jobbar med massförstörelsevapen, för det verkar vara en ond djävel.

Sen kan jag avsluta med att be er att om ni hamnar i denna situationen så välj vänster eller rakt fram, man bråkar nämligen inte med frugans rosor. Hon kan få sadisten på komunalkontoret att framstå som ett lamm i en reklamfilm för toapapper i jämförelse om man bråkar med hennes växter.

Nu skall jag bar mäta mitt blodtryck för att sedan försöka sova.


Fridens Lijor

Mr L

Mistänkt massmördare härjar i vårat hus..

Japp.

Idag 15:45 så häktades två st katter misstänkta för mord alternativt dråp.
Samtidigt häktades en 35-årig kvinna i sin frånvaro för medhjälp till mord/dråp samt skyddande av brottsling.

Bakgrunden tros vara ett svartsjuksdrama eller en uppgörelse i den undre världen (källaren).

Det var i tisdags som ett mördat Gossedjurslejon hittades i källaren i en fastighet i Kungälv, dagen därpå hittades ett andra offer nu en Gossedjursbjörn i trappan i huset. Polisen utesluter inte att det finns mer offer, då en giraff och ett hitintills okänt djur fortfarande saknas. Men man tror att eventuellt så har 35-åringen vetskap om var dom eventuella offren finns. På grund utav att hon sedan tidigare är känd för diverse våldsbrott så jobbar nu polisen ihop med nationella insatsstyrkan på att gripa 35-åringen när hon kommer hem från jobbet.

En Anka (Mr duck) har tagits in upplysningsvis till förhör då han kommer från samma tillverkare som offren. Han lever nu med skyddad identitet på hemlig plats.










För att var lite allvarlig då:

Dessa gossedjur (Ihop med Mr Duck) köptes i Danmark när vi var på semester, Jag vet inte ens var dom är nu, men vi har hittat två st liggandes ritualslaktade med en dags mellanrum. Med andra ord så behöver jag hitta dom andra innan katterna.
Sen att frugan är inblandad på nått sett är säkert som korvspad, hon är alltid inblandad. Alltid!

Ny design.

Trött som en maratonlöpare försökte jag designa min blogg, Man kan räkna ut med arslet och en krita hur bra det gick.

Nåväl, det får se ut så tills jag får nästa ryck. Känner att det är för mycket grafiskt arbete för mig för att jag skall kunna knyta ihop säcken. Den skall bli snyggare i alla fall. Det verkar dock som om jag eventuellt behöver flytta den, eller eventuellt skrota den. Vi får se.

Fotografen som tog denna bild heter Mikael Aldén och har mot hans vilja blivit min fotomentor. En sån som man ringer och gråter på när man inte lyckas ställa in kameran rätt. En bra-å-ha-gubbe med andra ord.

Gonatt

Semestern drog förbi som en ångvält.

Jag känner att det är svårt att summera semestern som gått, även om jag inte skriver någon dagboksblogg så har det hänt så fruktansvärt mycket så jag vet inte hur jag skall återuppta bloggandet.. Jag började min semester med att ha min årliga massagekurs på Sparrevikens sommarläger, det var nu 8:e året i rad som jag höll i det och även i år med gott resultat. Början av semestern började dock inte så roligt då min "plastpappa" fick en stroke. Detta var otroligt skrämmande att se, han är idag på bättringsvägen och nästan helt återställd. Fortfarande lite släpig i talet men vid gott mod.

Men det som gjort denna semestern minnesvärd är att jag nu officiellt jobbar som fotograf. Efter ett krogbesök där jag träffade en vimmelfotograf så kom jag i kontakt med www.Aveny.se. Så nu är jag som det så vackert heter frilansande fotograf.
Beväpnad med min kamera så springer jag runt och fotgraferar på krogarna i Göteborg.

Detta är ett roligt extrajobb som jag trivs med. Jag har dock inga planer på att sluta mitt fulltidsjobb dock om inte det dyker upp ett jobb som gulfiskvikarie förstås. (kände mig tvungen att förtydliga detta då mina chefer läser bloggen).

På hemmafronten så har jag snart byggt klart min "loungeaktiga" tredje våning.
Detta har tagit strax över 2 år men har vart värt det. Det har tagit två Indienresor för att samla på sig inventariet. Bilder kommer på detta när det är helt klart (räkna med två år till).

För att inte helt förvandla denna blogg till en dagboksblogg där klädköp diskuteras så skall jag presentera mitt nya fotoprojekt. Jag kan dock infoga en bild på det trepack kalsonger som min fru köpte till mig om ni verkligen vill, men risken är bara att kissie och blondibella börjar läsa den, och det vill vi inte.

Så hatten av för min nya vän.....

Mr Duck, han hittades i en tiokronorsaffär i Danmark och bor numera i min kameraväska. Han skall hjälpa mig att porträttera mina bilder som jag ibland får i huvudet. Om jag och folk som läser dom tycker det är kul så forsätter jag att plåta dom.









Det var allt för mig..

Kryosömn och dinosauriearmar

Jag måste ha lagt mig i en mycket onaturlig ställning för att inte bli för bekväm i mitt möte med sängen. Detta hjälpte dock föga, John Blund drog fram som en tysk pansaröverste med segervittring. Kryosömnen var ett faktum och jag seglade iväg till drömmarnas land helt ovetande om att jag hade lagt mig på båda armarna. Nu är det så att jag redan har opererat min ena armbåge för nervförträngning, så jag är extra känslig för domningar.

I andra delen av stan gör sig fru L redo för hemgång, kontorslandskapet har under dagen tvingat ner henne på en social nivå som hon normalt inte fungerar på. Hon har gjort något som hon inte är van vid nämligen att uppföra sig som folk ( i positiv mening). Så på vägen hem sprudlar hon över att hon snart är hemma. Kanske tänker hon på om hennes tomater har mognat i växthuset, kanske på en diabolisk plan över att ta över världen för att förvandla det till en odlingslott.

Men troligtvis går tankarna på hur hennes stora entré skall gå till när ytterdörren slits upp på ett gångjärndräpandee sätt.

Ridå upp:

Dörren slits upp och synapserna i Fru L´s hjärna kokar över, härdsmältan är ett faktum. Reaktor 2 I L´s hjärna har slutat fungera, Tjernobyl hade skämts i jämförelse. Det nu enda sättet att komunicera med omvärlden är genom tonala utstötningar i rim i en smärtsamt hög volym.

I en annan del av huset:

Hon tog min drömvärld! Hon frågade inte ens om lov! Ett artigt sätt att göra på hade varit att fråga:
- Skulle jag möjligtvis kunna få smaka på din kryosömn?

Att vakna upp ur en Astral kryosömn tar tyvärr lite tid. Man måste först räkna ut vilken planet man befinner sig på för att sedan gå in på lite mer existentiella frågor, som om man överhuvud taget lever, eller om man verkligen finns. I det stadiet är det två saker som gör mitt uppvaknade till en tuff match:

1. Jag har fått dubbelsidig dinosauriearm. Alltså somnat på båda armarna till den grad att dom inte går att manövrera. tänk er en T-rex med sina stumpar hängade från överkroppen så slipper jag googla fram en bild.

2. Jag har en känsla av att nått inte står rätt till, ungefär som om man skulle vakna av att huset står i lågor. I alla fall av fru L´s vrål att döma.
Detta handlar alltså inte om ett litet höst-vrål ( Ronja Rövardotter ) utan av en lite mer postapocalyptisk natur.

Nu fyra timmar efter känner jag mig hyfsat återställd, dock finns lite av panikångesten kvar, jag har även en känsla av att jag finns.

Men om jag får välja mellan en fru som kommer hem och gör en sådan här enré, mot en som kommer hem och gnäller om strumpor på golvet, eller ännu värre en som man inte märker när hon kommer hem så tar jag min apocalypsfru vilken dag som helst. Trots dinosauriearmar och apocalypsvrål.

Man kan i alla fall skratta åt det efteråt.

Bifogar en bild på galningen nedan.



Tycker också att det är högst relevant i detta inlägg att visa hur det ser ut när ett rådjur klipper en kabel.

Inferiorttrauamtisktsemestersyndrom

Långt ord som krävde att jag tänkte tillbaka på mina latinlektioner i anatomi.
För er som sov på den lektionen så betyder det:

Innansemesterpaniksyndrom.

Inte nån ångest över att semestern snart kommer och går, utan mer fysiskt betonat.
Det är nämligen såhär på mitt jobb, det är inte bara jag som har semester. Alla skall ha semester, fast många har den nu. Detta gör att man inte riktigt kan köra i sitt egna distrikt och byta bort jobb mellan varandra. Jag försökte i morse att byta bort min arbetsdag till fruktskålen i fikarummet. Intresset verkade vara svalt, inte ens om jag lovade att skriva över min skäl till skålen gick affären i lås.

Kaffemaskinen ville jag inte ens fråga då den redan har gett mig magkatarr. Den står där i sin hörna och spottar ur sig sitt svarta gift som en kol-sjuk gruvarbetare från nån baltstat.
Jag försökte även en stund att försvinna, inte ut genom dörren utan mer fysiskt och spirituellt. Men även detta misslyckades fatalt. Nu var arbetsmoralen lika låg som hos Sven Otto Littorin. Jag funderade lite på hans avgång men tyckte den var lite väl dramatisk dessutom har jag aldrig riktigt gillat att bränna broar på det sättet.

Försökte igen försvinna bort in i en annan dimension där det porlar öl i bäckarna och dom vidsträckta gräsmattorna inte ger mig pollenallergi, service ordrarna blåste i vinden som sommarkåta fjärilar, för en stund trodde jag att jag hade lyckats. Men det var bara min beniga röv som hade somnat, när jag långsamt hade börjat glida av stolen. Dreglande vaknade jag till ur kaffecoman och insåg att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Så med liknande steg som en fånge har på väg till elektriska-stolen hasade jag mig ut i bilen.

Ibland tycker jag att det skulle vara skönt att tro på en gud. Förr kallade jag mig soldyrkare, för att solen är min vän och skänker mig värme. Men idag var den obstinate solen lite väl mycket. Senare under dagen fick jag dock !lite" peptalk av kontoret. I deras förvrända ord sas det saker som "vi plockar bort det jobbet på dig"

Men jag som kan läsa mellan raderna vet att dom sa "vi har flyttat tiden för din avrättning till nästa vecka"

Tack sa jag och la på.

Det gör jag nu med, stämplar ut för dagen.
Åter i tjänst tis 07:30 vid övriga frågor ring kundtjänst.



Denna bild symboliserar väggen som hindrar mig från min semester.