Saker jag älskar.

Det är inte så att jag drabbades av en eufori direkt, utan mest att jag kände att man äger rätt så mycket saker som är speciella. Sådana saker glöms ibland bort och blir mest dyrbara när man förklarar för sitt försäkringsbolag vad som försvann i inbrottet.
Då är dom inte bara dyrbara utan också borta, alltså lite sent att värdera då.

Så jag tog kameran och gick och fotade lite saker som betyder mycket för mig, inte för att dom är dyra kanske, men speciella eller så bär dom kanske på en historia värd att berätta. Det kan verka som skryt över min materiella standard, men jag kan övertyga er om att i pengar så är det inte så mycket värt. Utan just det faktum hur man har fått nått att bli värdefullt och varför det är värdefullt som gör det till värdefullt.




Lorenzo "salamar" Jamar
Älskad för att han är den varelse jag själv skulle vilja vara. (förutom kastreringen)
Han sitter och filosoferar genom ett fönster, äter, ställer till en helvetes oreda, men är fortfarande älskad. Han förvandlar allt som inte plockas bort till små ryamattor av päls. Om det inte går att äta förstås, för då förvandlar han det till avföring som vi får plocka upp. Han kostade dock endast en hundring och är nog den sämsta investeringen jag gjort. Men återigen, i slutet på alla små terroristdåd han utför så får han alltid en klapp på huvudet och en skvätt laktosfri mjölk.



Sir fräz AKA källarkatten Frätzl
Som sin bror men aningen skrikigare och mycket mer tillgiven. Han märks när han kommer i rummet, älskar att bli borstad med en hård borste på nosen. Expert på att lägga sådana gruvliga stinkskitar samtidigt som man tömmer hans låda. Troligtvis bara för att visa att han är där..



En god whisky.
Inte nödvändigtvis den här men en lagom komplex whisky är sällan fel.
Denna bilden rymmer också nått annat jag älskar nämligen hemmagjorda möbler.
Jag gillar att bygga av gratismaterial, inte nödvändigtvis för prisets skull.
Men jag gillar att återanvända något som redan är uttjänat, lite som att ge materialet en andra chans. Det kan vara vad som helst men dom senaste åren har det blivit mycket vrakvedsmöbler.



Även råa byggmaterial kan bli snygga vårat vardagsrumsbord består av en kabeltrumma som jag hittade på ett bygge en gång.



Sen har det på senare tid blivit en del svetsande av diverse skrot.



En hatt.
Jag kommer aldrig ta på mig den igen, den är såpass färdig så att den går inte ens att använda till att göra möbler av. Den hade jag på mig genom hela min resa till Indien i vintras. Den vita randen är ett minne av det saltet som värmen klämde ur mig. Den är sunkig och gammal men har ett affektionsvärde.



Mina mässingsmunspel.
En mycket trevlig kompanjon till gitarren. Har ett litet "bråkigare" ljud än ett "vanligt" munspel. Sen är det ju alltid trevligt att få en smak i munnen av trä och mässing. Efter en stund känns det som att man har hånglat med en västkusteka.



Min altan.
Ett mysigt tillhåll för fest som avslappning. Växthuset som min Fru byggde ser också till att vi är ett sjävförsörjande hushåll när det gäller paprika, tomat, gurka, chilli mm. Bordet är byggt av gamla takstolar som är äldre än min mor.



Min första stålsträngade gitarr.
Kommer ni ihåg eran första kyss? Lite så var mitt första möte med denna gitarr, fumligt, fel och troligtvis skrattretande. Men nu är vi bästisar, Jag minns blåsorna på fingrarna som om det var igår. Den är nu dock ganska begagnad, några hål har börjat dyka upp på den men guuuuud vad den låter bra. Det finns en charm i billigare gitarrer lite torrt bråkigt ljud, perfekt för country.



En fru.
Nu kan det vara lite jobbigt att tala om ägande av en fru, men inför en församling och en präst så skrev hon över äganderätten på mig. (och jag till henne) Nu använde såklart prästen lite andra ord för att undvika att låta som en bilförsäljare, men kontentan av det hela är detsamma. Jag skall bespara er för mycket kärleksförklaringar, men hon är den enda personen på denna jorden som tar min del av soffan och överlever att berätta historien. Huset är inte desamma utan henne så hon fyller helt klart den största delen av mitt liv. Aningen bättre investering än katterna då med andra ord.

Så kika er runt och kolla vad ni har i gömmorna som ni glömt av att ni älskar.
För vem vet, i morgon kan det ligga på blocket utan erat telefonnummer..

Fridens Lijor Landén